A little monster in our house

Äldsta dottern, som bor hos oss tillfälligt, har skaffat sig ett litet monster, en liten en som gnager av sladdar, far iväg med mina garnnystan, tuggar sönder disksvampen, har ner alla mina blommor osv. Men ändå kan man inte annat än tycka om henne, lille Billie. Hon är ju så söt, en bra kompis till vår egen Kajsa.

Oskyldig

Ibland undrar vi om pappan var en kanin ;)

Jag kan ju köpa nya blommor och andra prylar, de är ju ersättliga, sen när Billie har blivit lite större och klokare.

Min man skall ta ut ett par semesterdagar nu. I kväll far vi till sommarstugan och får vara där i hela fyra dagar! Kan inte klaga på vädret, nu passar det säkert att måla färdigt, tvätta mattor och sitta i solen på bryggan. Åtminstone något av det tre lovar jag att göra, vilket återstår att se.

Jag vid bryggan

Mamma, mellandottern, jag och sonen

Jag hoppas att det vackra vädret räcker åt alla.

Njut och må så gott!

Marianne

Ps. Fotona i detta inlägg är tagna av min äldsta dotter

Åldern

är ett relativt begrepp, man känner sig så gammal eller ung som man gör, oavsett födelseår. Jag blev fyrtiosju häromdagen, en ganska skön siffra tycker jag. Kanske har jag halva livet kvar om jag har tur? Är nu "mitt i livet", nygift och har det bra, får bo nära mina kära, jobba lite passligt och pyssla med det jag vill, kan man ha det bättre?

Det blev ett litet kalas, ett kafferep för mina barn, syskon och mina föräldrar. Bjöd på Ålandspannkaka med hallon och blåbär, det var uppskattat. Den pannkakan är ju lite speciell, man börjar det hela med att koka mannagrynsgröt, därefter blandar man i ägg, socker, mjöl och kardemumma, överst smörklickar och lite kanel. Konsistensen blir en helt annan än den traditionella, går bra att äta med sked. Vill du pröva så länkar jag receptet här, jag följde det nedersta receptet.

Kajsa har dukat färdigt, blev trött att vänta på gästerna

Ålandspannkaka med tillbehör

Dottern med lyktan jag fick i present av mina syskon

Lyktan kommer väl till pass nu när hösten är på gång

Drömfångare gjord av dottern

Helgen har gått till att städa och måla, hjälpte lillebror och hans fru med att måla ribbor till husets fasad. Kul med lite annat att göra och trots hotfulla moln kom det inget regn.

I dag har vi varit till Pavis och ätit en god lunch, gått en loppisrunda, dock fyndade jag inget denna gång. Fanns några Rörstrands kaffekoppar jag skulle ha kunnat tänka mig, men vad gör man med endast två koppar?

Nu är vi mätta och belåtna, snart dags för att fira systerdottern som blir tjugoett i dag. Vilken tur att hösten snart är här, då brukar jag motionera flitigt, lär behövas efter sommarens alla fester.

Ha en skön söndag och en fin vecka!

Marianne

Sommarvandring i Skata

Begav mig på en morgonpromenad i morse, något jag tänkt göra länge men inte riktigt kommit mig för...L-A-T var ordet, har slöat till riktigt ordentligt under sommaren. Kan det bero på att jag inte jobbat sen april? Troligtvis. Man får ingen struktur på nånting när man inte har några måsten, dagarna bara far iväg en efter annan. På fredag börjar jag jobba igen, ska bli riktigt skönt att träffa alla barn, nya och gamla, äntligen blir det ordning och reda. ;)

Blommor och frukt

Som en tjuv har jag nu tassat omkring i Skata eller Norrmalm som den också kallas, den gamla trähusstaden i staden. Känns lite pinsamt att stå utanför folks hem och fota detaljer, men jag tror att de flesta är vana, området är populärt bland turister men också bland ortsbor.

Det är de små detaljerna som gör det

Området blev bebott redan på 1730-talet, främst av sjömän och arbetsfolk. Stadens tobaksfabrik hade många anställda som behövde någonstans att bo. Husen är små, gatorna smala. Det hette att gatorna inte behövde  vara så breda, 11-13 alnar,detta pga. att det var de fattigas kvarter.

Färg och form

Man kan beundra de vackert bevarade små husen i gammaldags allmogefärger. Det finns en fasadsättningsplan för området, mera som en rekommendation och inspirationskälla för husägarna. 

Jag skulle gärna bo i området, men det är troligen varken lätt eller billigt att komma över ett hus. Nu som då tar jag nog en promenad dit, minner mig om barndomen då jag hade kompisar som bodde i området.

Smidesdetaljer

Vandringen avslutades vid kyrkan där jag tog några bilder av den smidda grinden, tänk vad de kunde förr! 
Har nån gång tänkt anmäla mig till en smideskurs, än har det inte blivit av, men kanske i framtiden vem vet.

De senaste två veckorna har jag läst böcker som aldrig förr, vandrat i döda poeters sällskap. Sällan har jag läst så många böcker i en rad, nu fick jag inspiration plötsligt. 

Gertrude Steins, Ernest Hemingways och Jane Austens biografier, F Scott Fitzgeralds "Den store Gatsby". Alla utom Jane Austin var samtida författare, levde i början av 1900-talet. Att vara författare då var inte så enkelt, det gällde att få sina skrifter publicerade för att få mat för dagen, dessutom härjade första världskriget. Man får sig en tankeställare samt en inblick i hur livet kunde vara då, allt var inte bättre förr!

Hemingways "en fest för livet"

Denna bok kommer snart som film med Leonardo DiCaprio i huvudrollen

Gertrude och Alice som levde tillsammans

Jane Austen

Den senaste boken jag läst handlar dock om något helt annat, nämligen hur vi människor fungerar i mötet med varandra, hur vi speglas av våra medmänniskor redan som nyfödda, formas av varandra. En hel del vetenskapliga förklaringar till trots var den verkligen intressant, den gav mig många förklaringar om varför man tex. mår bättre i en del människors sällskap och sämre i andras. Du vet hur man kan känna på sig att en del människor får en på dåligt humör, suger musten ur en, samtidigt som andra alltid får en på gott humör. Denna bok rekommenderar jag verkligen alla som har med människor att göra i sitt jobb, åtminstone jag blev lite klokare. ;)

Nu har jag nog varit långrandig känner jag, dags att avsluta för i dag. Regnet droppar och åskan mullrar så kanske jag tar en bok och kryper upp i soffan.

Ha en skön kväll!

Marianne