Ja, så farligt är det inte, gäller bara min kamera, men aj att det svider! Väl i hamn efter en båttur med pappa och maken lyckades jag placera min väska på en bänk så att allt annat stannade kvar i väskan förutom min kamera som tydligen studsade i vattnet. Under bryggan vände karlarna på stenar och grävde i vattnet med händerna, men ingen kamera lyckades de fånga. Spårlöst borta. Jag som hade fotat en massa i skärgården, var ivrig att få visa mina fina bilder, men av detta blev det dock inget.
Är ju inte första gången det händer just mig: för några år sen hoppade jag omkring på stenbumlingar på en holme långt ut till havs. Kände på mig att jag inte skulle ta det sista skuttet, men det gjorde jag ju i alla fall.....i med tanten i vattnet, benet fick sig en ordentlig skråma, skulle ha kunnat sluta riktigt illa med ambulanshelikopteroch allt. Männen i sällskapet koncentrerade sig dock på kameran, min dotters systemvariant, som hamnade under vattnet. Fort som attan lossades objektiv och alla lösa detaljer för att rädda det som räddas kundes, TOO LATE var det i det fallet också. Försäkringstanten ersatte den dock, men med långa tänder som hon själv uttryckte det!!! Nu ids jag inte ens försöka, kameran var inte så värdefull, men dög bra för mig.
Ja så kan det gå när olyckan är framme. Nu blir det inga bilder på en tid, får väl gräva fram något ur arkiven, vad sägs om denna?
Kan trösta er alla som sörjer över det just nu aningen regniga vädret att vi hade vattenläckage för en tid sen. Här grävdes det och byttes rör, dyrt blev det och nu hoppas vi på ersättning av försäkringsbolaget, det med dom långa tänderna. Där går det säkert undan med behandlingen gissar jag. Maken begärde blanketter att fylla i för två månader sen, än har de inte postats till oss. I förrgår fyllde vi i ansökan på nätet, snart rasslar det nog in på kontot. Som om det inte skulle ha varit nog fick vi in en massa regnvatten i källaren häromdagen när skurarna var som intensivast. Golvbrunnen hade stopp, det sa slurp när min man grävt bort all dynga, men tänk om vi inte varit hemma och upptäck det i tid?
Kanske låter jag en aning pessimistisk? Nej vi har trots allt makens semester att se fram emot. Om ett par veckor far vi till Åland för att passa "barnbarnen" en vecka, efter det ska vi på tu man hand semestra i ålands skärgård i några dagar med "svärsonens" båt. Det ser jag fram emot.
Nu hoppas jag att solen visar sig snart igen, vi har fått tillräckligt med regn för denna gång.
Ha det gott!
Marianne
