I dag fick jag en överraskningspresent, jippii, den räddade min dag!
På mitt nya jobb hittade jag för ett par månader sen en liten sliten Ior, ett kramdjur alltså. Jag frågade personalen om den hörde till huset eller om det var nån som hade glömt den där. Stackars Ior var alldeles ensam och övergiven, glömd av en liten pojke eller flicka.
På mitt förra jobb, ett litet mysigt dagis, hade vi en flicka som alltid hade sin lilla Ior med sig, hon kallade honom för "Dilli". Jag tyckte att den Ior jag hittat liknade hennes "Dilli", satte den på en hylla och tänkte att jag nog skall ringa flickans mamma och fråga om deras Ior var bortsprungen. Dagarna gick och blev till månader, tills jag i går gjorde slag i saken och lyfte luren.Och visst hade deras "Dilli" kommit bort, hade varit väldigt saknad och hade engagerat hela familjen som sökte och sökte, men förgäves.
I dag kom så flickan och hennes mamma för att hämta "Dilli". Lyckan var stor, både flickan och "Dilli" hade saknat varann och nu fick de äntligen ses igen. Jag fick kramar och flickan lovade att hon skulle komma och hjälpa mig på mitt jobb med städandet, så att jag kunde ligga i en solstol och ta det lugnt, för hon var duktig på att städa sa hon. Tänk vad skönt det skulle vara, men nog tror jag väl det skulle pratas i byn om en sexåring skötte mitt jobb och jag låg i solen och latade mig. ;)
Nu var i alla fall allt frid och fröjd. Gissa om jag blev överraskad när mamman överräckte mig en present, i rosa glansigt papper med lila snöre. När jag kom hem från jobbet öppnade jag paketet och innehållet ser ni här. Det är kul med överraskningar och jag kan säga att saknaden är ömsesidig.
