De sista dagarna....

 Har känt mig lite som blommorna på bilden ovanför i några dagar, orken bara försvann. Kanske var det lite för hektiskt en tid före jul, jobbade en del, fixade en del, men tyckte inte att jag kände mig stressad. Trots det skjöt blodtrycket i höjden och en obehagskänsla intog hela min kropp. Nu är det dags att lyssna på kroppen, varva ner ordentligt, börja motionera, äta sunt osv. Har fyllt i en egenvårdsplanblankett (låter lite konstigt), ska i framtiden träffa en hälsovårdare en gång per månad. Önskar mig själv lycka till, är nog dags att ta i med hårdhandskarna nu!

 I förrgår, lördag, låg jag hela dagen, maken fixade maten, pysslade och höll på. Kan du gissa vad jag gjorde? En långfilm och fem avsnitt av en serie: The Fall, med Gillian Anderson i huvudrollen.(Serien kan varmt rekommenderas om du inte är alltför känslig.) 

Kände att liggsåren började komma, det var ju redan dag två jag bara låg. Att man kan känna sig liten och betydelselös när man ingenting orkar, och fast jag vet att orken kommer tillbaka känns det inte roligare för det. Men så är mitt liv, plötsligt dyker jag i djupet, antagligen av nödvändighet. MEN nu är jag uppe igen och känner att livet återvänt. En promenad i stan, lite pyssel med mat, besök av sonen och äldsta dottern....livet känns värdefullt. ♥

På bilderna ovanför ett collage av presenter jag fick av äldsta dottern, allt inslaget med största finess i ett gudomligt vackert papper. De virkade tossorna är superbekväma och såå välgjorda, beställda från Nya Zeeland!!! Älskar hantverk och vackert gjorda handarbeten. Tack Ida!

Här Ida med sin vinst, ett valfritt plagg från en lite lyxigare affär i England, klicka så får du se! Hon följer många bloggar och hade nu för andra gången turen att vinna ett fint pris. (I våras vann hon ett par snygga solglasögon i femtitalsstil av något lyxigt märke jag aldrig hört talas om, gläds med henne.)  Ida fick välja fritt ur deras sortiment, tyckte hon gjorde ett klokt val, prislappen låg på över 400€. Var ju tvungen att dokumentera underverket efter att hon hämtat det från posten. Vackra detaljer och kvalité, vävt i shetlandsull, helt fordrad och med perfekta passmått. Tror inte så många andra har samma plagg, det är ju alltid roligt att få vara ensam om något, om man har tur vill säga....;)  Nu håller jag på med en mössa och vantar i blåa toner, tänkta att matcha jackan...stickorna går varma.

Har inga större planer för den kommande festdagen, det nya året kommer ju i alla fall. Men en sak hör till årets sista dag, att uppvakta pappa på hans födelsedag. Förra året blev han sjuttio, nu ett år äldre, Grattis Pappa!
♥

Önskar  alla bloggvänner Ett Gott Slut samt Ett Fint, Händelserikt Nytt År!

Marianne

En vit Jul.....afton i alla fall

Snön kom kvällen före, lade sig som en tunn vit matta på marken. Granriset framför trappan, ljuslyktorna och facklorna plockades fram, precis som vi brukar till julen. Första julen i det nya hemmet. Barnen var hos oss, vi åt god mat, delade ut paket. Efter några timmar sällade sig resten av familjen till vår lilla skara, vi blev femton stycken. Kaffe och kaka, godis och mer paket. Vi hade ordnat en lottdragning redan för drygt en månad sen, alla fick var sitt namn, man skulle köpa en present för ett värde av högst 20e.

Ett paket var, den bästa idén på länge tycker jag. Alla hade varit så påhittiga och vekligen ansträngt sig. Vi skrattade åt varandras tokiga idéer, kände en sådan glädje över att ge och få. Den traditionen hoppas jag får en fortsättning!

I morgon är det vardag, maken skall jobba. Jag har inget bokat jobb före den 27 januari, önskar dock att telefonen skall ringa före, känns som att ett par veckor hemma räcker för mig.

Hoppas du har en fin juletid!

Marianne

Ps. Snön försvann samma kväll den kom, en liten sträng vid gräsmattskanten är vad som finns kvar, så var det med den vita julen. ;)

Frost och solsken, tomtar och gran

Nu är jag ledig resten av december!! Skulle kännas roligare om jag inte fått problem med blodtrycket, ökad dos av medicin och blodprover väntar. ( det har väl inget med livsstilen att göra? ;) ) Kanske skulle det vara ännu bättre om maken skulle vara frisk...han har på nytt genomgått en antibiotikabehandling i dropp pga. sina besvär med irriterad tarm....MEN vi lever ju och har varann, det är ändå det viktigaste. Denna vecka är vi båda hemma och kan göra saker tillsammans. Efter bullbaket i morse var vi på en skogspromenad, plockade lite mossa, kvistar och ris till kommande projekt. Naturen läker. :)

Oj så rogivande det var att gå omkring i skogen, dra in frisk luft och lyssna på havets brus alldeles intill. Hade sinnesnärvaro nog att ta med mig kameran, frosten gör naturen vacker.

Snön har varit men farit igen. Vattnet är säkert ganska varmt ännu eftersom vintern inte riktigt kommer igång, åtminstone kändes det så när vi stod vid stranden. Verkar inte bli nån vidare vinter i år, men jag hoppas att jag har fel. Vore nog fint med lite snö och några minusgrader.

Så fick hon sin kaninvän, tomteflickan.

De sitter nu under granen, under den nya spegeln jag hittade på Pentik.

 Nu gäller det att ha sysselsättning resten av kvällen, måste nämligen vara oäten efter sex för att kunna ta blodproven i morgon. Nybakt bulla smakar ju gott, blir att snabbt tugga i sig en bit innan klockan slår. ;)

Skall nog ta mig an riset och försöka få till en krans. Värst är att jag har så många projekt på gång samtidigt att hela huset är upp och ner.....men mitt i kaoset kan jag plötsligt hitta mig sittande i soffhörnet med sticksömmen. Det gäller att inte stressa upp sig alltför mycket nu, det får bli som det blir.

Hoppas du har en fin vecka och allt under kontroll inför julen!

Marianne

På spiskanten

Sakta börjar stämningen infinna sig, nya julgardiner, lite nytt pynt, en del gammalt. Snö har vi, lite i alla fall. Den gråa månaden november har farit sin kos, och tur är väl det, nu stundar ljusare tider!

Lite kantstötta men ack så kära!

1 euro styck från en billighetsaffär

Granen

En tomteluva fäst med en nål, så kan man fuska när man tillverkar åt sig själv.

Än väntar hon på sin kavaljer, kaninflickan. Han har nu fått en ny skjorta och nya byxor, en tomteluva ska stickas, sen är han klar.

Drömmer om en girlang av granris på spiskanten, inser dock att det är att utmana ödet. Med stundvis två katter i  huset är det risk för att alla prydnader blir förstörda, de är lekfulla och fulla med hyss de båda. ;)

Jo, dom ser så oskyldiga ut, låtsas vara kompisar. Hon som ligger underst är ju husets primadonna, fräser till den översta ibland när hon kommer på besök. Kajsa, som hon heter, (primadonnan)  kan inte komma in eller ut samtidigt som oss, nej dörren ska öppnas en extra gång bara för henne....undrar vad hon var i sitt tidigare liv?

Har fått vara ledig i nästan två veckor, hunnit med en del stickade vantar. Håller nu på med Lovikkavantar, grovt garn och grova stickor, det går snabbt! :))

Jobbar denna vecka, är sen ledig i en vecka igen, så några arbetsdagar före jul. Kan inte klaga, får så lagom doser av både jobb och ledighet. 

Nu ska jag bänka mig i soffan i några timmar, ta fram de grova stickorna och garnet.

Hoppas du har en glädjefull julväntan, ingen stress och en massa måsten!

Marianne

Hej på er!

Mina bloggpauser tenderar att bli långa mellan varven, hittar inte riktigt inspirationen. För en tid sen försökte jag dock göra ett inlägg, skrev långa texter och bifogade bilder. Av någon anledning gick det inte att få inlägget publicerat, efter några försök gav jag upp.

Är glad över era kommentarer och uppmuntrande ord. Jag mår bra även om sommaren kanske inte var den bästa. Maken och svärmor var sjuka, jag mådde kanske inte så bra, men fick ju vara ledig i hela åtta veckor. Nu har jag jobbat en hel del, mår bäst av fasta rutiner och vardagslunk.

 

Vi har nu tillbringat en vecka på Åland hos "styvsonen" (vet inte om jag får kalla honom så) och hans familj. De två "barnbarnen" har förgyllt vår tillvaro, nu får vi lov att vänta i fyra månader innan vi träffas igen. Svärmor fick äntligen komma hem från sjukhuset efter tre och en halv månaders vistelse där. Kan inte annat än beundra den kvinnan! Med hjärtfel och njursvikt, svår värk och stela leder får hon nu vara i sitt egna hem så som hon vill. Nu får vi bara hoppas att hon klarar sig så gott det går, inte drabbas av fler fallolyckor.

I lördags bjöd hon på mat vid Mikael Björklunds restaurang Smakbyn vid Kastelholms slott. Vi var hela tolv personer som fick njuta en underbar trerätters i den fina nybyggda restaurangen. Har du vägarna förbi så kan jag varmt rekommendera ett besök, maten var utsökt.

Bilderna är tagna hos oss en kväll i augusti.

Min vän Alvar som jag tillbringade en hel del med  tidigare i höstas har nu fått vara hos sin familj och med sin mormor och morfar. Eftersom jag jobbat en del har jag inte fått det att passa med tider för långa promenader och lekar, kanske blir det bättre nu i höst. 

Någon egen hund kommer jag förmodligen inte att skaffa mig trots att suget kommer nu som då. Jag vet vilket jobb och engagemang det kräver att vara hundägare. Det finns alldeles för många hundar som får tillbringa sina dagar ensamma hemma när matte och husse jobbar, för att få en snabb pinkrunda på kvällen, det kallar jag inte något värdigt hundliv. Lydnad och träning, lekar och bus är något en hund behöver för att vara balanserad, det kräver åtskilliga timmar av varje dygn, något jag inte tycker att jag har tid och ork till just nu. Vi har ju katten Kajsa, denna nästan hundliknande fröken som får vår odelade uppmärksamhet. Bortskämd? Jo, det kan man nog säga, men så är hon ju som ett barn för oss.

Nej nu skall jag återgå till vardagssysslorna. Maken är på jobb, jag är ledig en vecka till. 

Knappt två månader till jul, kanske borde man börja förbereda lite....

Ha en skön vecka, hoppas solen värmer lite!

Marianne

Min nya vän

Denna vecka har jag umgåtts med en ny vän dagtid när hans matte och husse jobbar. Jag hörde att han inte trivs ensam  efter att ha fått vara hemma med matte och barnen i många år, tänkte att jag kan  erbjuda honom  min vänskap.

I dagarna tre har vi nu varit på promender, tagit bilen och farit till skogen eller stranden.  Är man stor nöjer man sig inte med någon liten fjuttig pinne, rejäla klabbar ska det va!

I

Han kommer gärna hem till mig på morgonen när hans matte överlämnar honom, viftar glatt på svansen och slickar mig om munnen. Efter en kortare morgonpromenad tar vi bilen och far på äventyr. I vår stad finns många fina vandringsleder att upptäcka, utan hans sällskap skulle jag troligen inte tagit mig ut till alla fina platser som finns,

Medan han springer omkring, snusar och njuter passar jag på att fota lite. Hittade många fina svampar som du säkert vet namnet på, jag är ingen svampkännare.

I barndomen cyklade vi ofta till stranden. Nu när jag besöker de samma stränderna är jag glad för att allt får vara som förr, naturen är lika orörd och vacker som då. Men nog är det ju lång väg dit, även med bilen. Kan förstå varför man var som en pinne som barn, överallt man skulle var det bara att hoppa på cykeln och trampa iväg. Mina föräldrar har aldrig haft bil eller körkort, det var inget vi ifrågasatte då. Nu när de är äldre, föräldrarna, tycker jag att det kanske skulle underlätta för dem att ha bil. Min pappa kör sin moppe, mamma trampar på, bra så!

Nu är en ny dag, vännen anlände just, dagens första promenad väntar.

På eftermiddagen ska jag börja pynta och dekorera, i morgon kommer vi att ha en liten gårdsfest!

Önskar dig en härlig fredag!

Nanne

Sommarstuga och hundpromenad

Efter en paus på över en månad var vi äntligen på sommarstugan i helgen.Vädret var på vår sida även om det regnade när vi styrde vår båt från hamnen på lördagen. Mot kvällen kom solen, vindarna mojnade, vi bara njöt!

Morgonkaffet

Vad smakar väl bättre än morgonkaffe vid bryggan?

Strandfynd

Vattenståndet var högt över det normala för ovanlighetens skull. Tidigare i sommar har man fått se upp, man har sett stenar man aldrig förr upptäckt. Nu var vattnet 25cm över det normala, det vara bara att fräsa på var man ville, nåja nästan i alla fall.

Sett från bryggan

En helt ny värld uppenbarade sig under vattenytan, lite som ett akvarium faktiskt.

Bryggan

I ullsockor satt jag där och njöt, drog in den härliga havsluften. Söndagssolen värmde gott. Nu hade det varit skönt att stanna kvar, om blott maken hade haft semester, den tar han ut i september när vi åker till Åland för att hälsa på släkten.

Jag är ledig i över två veckor nu, får pyssla med mitt. :) Om några timmar är jag bjuden på skogspromenad med en ny bekantskap och hennes hund. Hunden, en Irländsk Setter, går igenom en stor förändring i sitt liv, hans matte börjar jobba efter att ha varit hemma med barnen i några år. Bekymret har varit hur de skall hinna ge honom den tid och motion han behöver när de dessutom jobbar. Hörde om detta och erbjöd mig att bli hundkompis. Har ju haft hund i många år i mitt förra äktenskap, varit lite småsugen att skaffa en nu också, men kommit till att det binder för mycket. Av erfarenhet vet jag vilket engagemang det kräver för att få en balanserad hund, något jag och maken insett att vi kanske inte orkar med. Nu löste sig allt!  Jag får engagera mig så mycket jag vill och orkar, resten får ägarna ta hand om, bra va?!!

Augusti går mot sitt slut, hösten väntar runt hörnet, det gillar jag!

Marianne

Finaste presenten

Mina barn har gett mig den finaste gåvan nånsin, ett halsband specialdesignat för just mig! Med initialer på mina tre barn kommer jag nu att möta livet och dess utmaningar, stolt ska jag bära det fina.

Av Ida, Fanny och Axel

Smycket är beställt härifrån, hoppas du också hittar något du gillar.

Nu duschen, sen jobbet för sista dagen denna period, sen har jag 2½ veckors ledighet. Skall försöka peppa mig att få mycket gjort under den tiden, det viktigaste är dock att träffa vännerna de närmaste veckosluten, det ser jag fram emot!

Ha en skön helg!

Marianne

Gotter i augusti

Nu är tid att njuta av det naturen ger, bär i alla de slag. Låter kanske som jag skulle ägna mig åt bärplockning på riktigt...sanningen är att jag endast plockat hallon, de som finns på vår gård. Vet inte vart min plockningsiver tagit vägen, jag som brukade plocka massor med blåbär förut.

Men vad är väl godare än hallon och vaniljglass? Ni ser väl att jag har koppen full av hallon, glasskivorna är ganska tunna ;).

Förra söndagen var vi på cykeltur, jag och maken samt syster och hennes man. Hade tänkt oss en visit till Pavis, den lokala segelpaviljongen, det var tyvärr privatbeställt den kvällen. Nåja, vi fick njuta av fina båtar i alla fall.

Denna skönhet brukar min svåger tävlingssegla med, en sån kunde man ju ha om lusten att segla blev för stor.

Eller varför inte denna 52 fotare!! Den ser ju inte så stor ut på bild, kan lova att den var enorm! Undrar vem som har haft turen att kunna köpa sig en båt i miljonklassen???

Denna helg hade vi Bosse på besök, han som är vår skilsmässohund. Lika glad och sprallig är han som alltid.

Efter en del bus hänger han med huvudet över soffkanten, sträcker ut sin långa rygg.

Efter en kortare biltur till Larsmo var vi i går roendes till Köpmanholmen. Dit kommer man endast med båt och vid den motsatta stranden finns båtar att låna för den som kommer med bil.

Sonen rodde över, vi andra satt som ljus hela vägen, en livsfarlig båt som skulle kunna kantra på ett ögonblick om man inte aktade sig. Efter en saftstund vände vi hemåt, och vad hände väl inte när mamma som förste man steg i båten...jo i ett nafs låg jag där och kippade efter andan, båten låg på sida och tog in vatten. Sonen agerade blixtsnabbt och rätade upp båteländet, mamma satte sig och öste ur allt vatten som om ingenting hänt. Våta byxor å lite blåmärken, men huvudsaken att vi kom oss lyckligt över till den "rätta" sidan.

En trevlig helg har vi haft, med tårta och familjen samlad. Jag hade födelsedag i fredags, något som inte går omärkt förbi inom familjen. Fastän vi bor nära varann, inom en radie av två kilometer, blir det inte att vi träffas och diskuterar så ofta, därför är födelsedagar ett ypperligt tillfälle att ses och umgås.

Nu kallar jobbet i en vecka till, sen blir det ledigt i ett par veckor.

Ha en skön vecka!

Marianne