Denna vecka har jag umgåtts med en ny vän dagtid när hans matte och husse jobbar. Jag hörde att han inte trivs ensam efter att ha fått vara hemma med matte och barnen i många år, tänkte att jag kan erbjuda honom min vänskap.
I dagarna tre har vi nu varit på promender, tagit bilen och farit till skogen eller stranden. Är man stor nöjer man sig inte med någon liten fjuttig pinne, rejäla klabbar ska det va!
Han kommer gärna hem till mig på morgonen när hans matte överlämnar honom, viftar glatt på svansen och slickar mig om munnen. Efter en kortare morgonpromenad tar vi bilen och far på äventyr. I vår stad finns många fina vandringsleder att upptäcka, utan hans sällskap skulle jag troligen inte tagit mig ut till alla fina platser som finns,
Medan han springer omkring, snusar och njuter passar jag på att fota lite. Hittade många fina svampar som du säkert vet namnet på, jag är ingen svampkännare.
I barndomen cyklade vi ofta till stranden. Nu när jag besöker de samma stränderna är jag glad för att allt får vara som förr, naturen är lika orörd och vacker som då. Men nog är det ju lång väg dit, även med bilen. Kan förstå varför man var som en pinne som barn, överallt man skulle var det bara att hoppa på cykeln och trampa iväg. Mina föräldrar har aldrig haft bil eller körkort, det var inget vi ifrågasatte då. Nu när de är äldre, föräldrarna, tycker jag att det kanske skulle underlätta för dem att ha bil. Min pappa kör sin moppe, mamma trampar på, bra så!
Nu är en ny dag, vännen anlände just, dagens första promenad väntar.
På eftermiddagen ska jag börja pynta och dekorera, i morgon kommer vi att ha en liten gårdsfest!
Önskar dig en härlig fredag!
Nanne
Nanne